Vid halv elva-tiden igår den 15 mars fick jag ett förtvivlat samtal av en god vän till mig. Pernilla berättade att hennes brors hund var försvunnen. Hon sa att hunden Kinna, var en Jack Russel/Dansk svenskgårdshund och ca 5 år gammal. Hon försvann i närheten av sitt hem, vid försvinnandet stannade hennes son kvar, vilket var konstigt. Hon bar ett turkost halsband på sig.
Kinna hade varit försvunnen i snart 1 dygn och man hade varit ute och letat och ropat, tagit med hennes son ut, men inga spår. De var förtvivlade. Vad skulle de kunna göra nu? Hon berättade att hennes bror Peter var ute och letade nu igen.
Jag förslog till Pernilla att vi började med att göra en efterlysning på Kinna hos oss på Husdjurshjälpen.Skåne. Lägga ut något som doftade den person Kinna gillade allra mest där Kinna sågs sist, lägga ut en efterlysning på Blocket samt fortsätta att leta och ropa tillsammans med Kinnas son. Vi bestämde att vi skulle höras inom kort igen.
Det tog ca 20 minuter sen ringde telefonen igen.
Peter hade nu hört Kinna och lokaliserat skallen till ett stenröse. Problemet var nu att det var inte vilket stenröse som helst utan STENRÖSE!
Man behövde nu få hjälp att ta undan sten för sten både av människor men också av traktor eller fler traktorer och Räddningstjänsten.
Jag skrev ut på efterlysningen att man önskade att folk kunde komma och hjälpa till samt kontaktade min sambo och bad han köra dit också.
När min sambo anländer är räddningstjänsten redan på plats samt ett antal personer till, eldsjälar och ägare. Dock får räddningstjänstpersonalen order att dra sig tillbaka från högre instanser, när personalen begär att få sätta in lite mer avancerad material.
Då anländer Jörgens Bonna Service med en traktor med ”klo” (ursäkta, vet faktiskt inte vad det heter).
I den hårda vind kämpade en handfull människor att försöka höra vart i stenröset Kinna befann sig samt plocka sten för sten och hindra eventuellt ras som hade kunnat krossa henne.
Efter nästa 4 timmars kämpande i denna hårda vind, mellan hopp och förtvivlan, lyfts en ny sten och då skriker Magnus (en av eldsjälarna) ”Jag ser henne”. Och efter det tar det inte lång tid innan Kinna är fri och räddad.
LYCKA VAR TOTAL!
Lite små blessyrer här och där syntes på henne. Hon var törstig men glad.
Idag, den 16 mars fick jag besked av ägaren Peter att Kinna mår helt osannolikt bra efter gårdagens räddningsaktion. Lite mer trött än vanligt på kvällen, men vem var inte det av dom som deltog ute på fältet?
TUSEN TACK ALLA SOM PÅ NÅGOT SÄTT DELTOG I RÄDDNINGSAKTIONEN – EN RIKTIG SOLSKENSHISTORIA TROTS HÅRD VIND.